Det här har verkligen varit en intressant vecka. Upp och ner som en pannkaka brukar väl uttrycket vara?

Jag hade en fantastisk påsk med min familj. Uteliv, grillning, solande och mys i soffan. Och godis. Mängder på mängder av godis och mat. Rutinen kring mina mediciner har fallit helt i glömska och jag mår sämre och sämre. Både fysiskt och mentalt. Men jag vet inte hur jag ska göra för att vända det.

Efter en ogenomtänkt kommentar från min mor: Att jag numera liknar min ingifta kusin (som ser enbart stor och arg ut) kände jag att nu får det vara nog. Jag var peppad till tusen när jag kom hem igen och så fort jag klev innanför dörren började energin sina. Sen kom jag till jobbet dagen efter och resten av den bara rann ut genom golvplankorna. När jag väl kom hem den kvällen hade jag ingenting kvar att använda och det blev te och mackor till middag och en kväll i soffan.

Detta trots att jag hade bestämt mig att verkligen göra något den här ggn. Jag vet inte vad det är med den här lgh, men det är som att den suger livet ur mig. Eller så är det mitt jobb. Kanske båda. Jag vill bara be allt dra åt helvete och dra nåt gammalt över mig. Ikväll har det varit samma sak, soffa soffa och åter soffa. Helja jävla kvällen. Jag blir så less på att må så här. Terapin har hjälpt lite, men det känns som att jag bara står och stampar på samma ställe. Jag är så trött. Så oerhört trött.