Jag har inte köpt något godis idag. Eller chips. Eller något annat sött för den delen. Jag har däremot druckit en kopp varm choklad gjord på mörk choklad och havredryck, men det är åtminstone inte O'boy. Det har inte blivit nån motion idag pga extrem huvudvärk, men jag tror jag tänker fokusera på det faktum att jag inte köpt något sött idag.

Har precis sett klart Love and other drugs. Det finns en scen när Jake Gyllenhaal sitter i ett badkar och Anne Hathaway ber honom säga fyra bra saker om sig själv. Han kan inte komma på en enda. Jag försökte då komma på fyra bra saker om mig själv. För det är ju väldigt enkelt att radda upp en massa negativa saker om sig själv, men hur enkelt kan du komma på fyra bra saker om dig själv? För mig var det inte så enkelt, men jag lyckades. Jag försökte fokusera på det yttre eftersom det är det jag har sådana problem med att acceptera. Så här är min lista, jag hoppas verkligen att den blir längre med tiden:

Mina öron

Mina händer

Mina fötter

Mina bröst (jepp! det har jag accepterat för länge sen, de är helt enkelt skitsnygga ;) )

Tyvärr ligger alla andra kroppsdelar under inte-så-snygga (eller dyngfula)-listan för närvarande. Jag hoppas att jag under något senare dagsinlägg kan lägga till fler punkter på den första listan.

Jaha, det där gick ju jävligt bra. Min viljestyrka räckte tydligen bara så långt som att skriva klart föregående inlägg. Sen blev det en chipspåse och 1,5 L dricka. Det var iaf en zero. Även om det också är otroligt dåligt för kroppen stoppade jag åtminstone inte i mig 37 sockerbitar till i samband med chipspåsen. Idag har det blivit en Ben&Jerry till lunch och en påse godis till middag. Och ingen motion. Herregud....

Däremot har jag fått en föreläsning av HälsoLasse och fått veta att jag lider av Candida i magen och det är det som orsakar det sjuka sötsuget. Att svampen (vilket Candida är) skickar signaler till hjärnan att kroppen behöver mer och mer socker. Så att den får äta. Och att stå emot det sötsuget är som att försöka sluta med droger. Att stå emot det kräver tydligen en oerhörd viljestyrka som få människor har utan hjälp. Just nu bryr jag mig inte vad jag har, så länge som det försvinner och jag går ner i vikt.

Den här bloggen kanske inte kommer att uppvisa höjden av munterhet, snarare är det för att jag ska få skriva ur mig deppigheten och bitterheten över de senaste årens viktökning. Och även min oförmåga att ta mig i kragen och gå ner i vikt, så att jag faktiskt Gör det. Jag satte mig ner och startade den här för att inte gå iväg till affären där jag skulle ha köpt ostkrokar och dricka och stoppat i mig utan gräns eller tanke. Eftertankar däremot finns det många av vid sådana tillfällen. Många eftertankar, som leder till fler ostkrokspåsar och drickor. Kanske några paket kakor. En massa lådor glass. Stora påsar med godis. Ja, ni fattar.

Det finns de som kommer läsa det här och tänka - "Men skärp dig för fan, hur svårt kan det vara? Det är ju bara att gå ner i vikt!" Jag vet att det finns de som kommer tänka så, eftersom jag själv varit en som tänkt så. Tills jag själv föll i samma matfälla som alla ni andra där ute med viktproblem. Jag använder mat som tröst. Och jag tröstar mig själv varje dag. Ibland flera ggr per dag. Numer är jag i riskzonen för diabetes, cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, etc. Min fettprocent ligger långt över den hälsosamma gränsen och jag har fått höra att om jag inte gör något åt det kan jag bli väldigt sjuk. Vi har många sjukdomar i min familj som inte blir bättre av övervikt.

Saken är den att det inte syns så mycket, ingen som ser mig tror på mig när jag säger att jag gått upp 20 kg de senaste 5 åren, 15 de senaste 3 och 10 av dem bara det senaste året. Alla säger att jag är så "vacker" och "sexig", men jag mår SKIT. Därav bloggnamnet. Det är nämligen skitvikt-igt att jag blir av med min skitvikt. Nu återstår det bara att se om en ordvits kan få mig att göra något åt det här. Vi har personalfest den 1 juni. Det är mitt mål, 8 veckor att gå ner 8 kg (och en vecka att må bra över min nya vikt).