Det här har verkligen varit en intressant vecka. Upp och ner som en pannkaka brukar väl uttrycket vara?

Jag hade en fantastisk påsk med min familj. Uteliv, grillning, solande och mys i soffan. Och godis. Mängder på mängder av godis och mat. Rutinen kring mina mediciner har fallit helt i glömska och jag mår sämre och sämre. Både fysiskt och mentalt. Men jag vet inte hur jag ska göra för att vända det.

Efter en ogenomtänkt kommentar från min mor: Att jag numera liknar min ingifta kusin (som ser enbart stor och arg ut) kände jag att nu får det vara nog. Jag var peppad till tusen när jag kom hem igen och så fort jag klev innanför dörren började energin sina. Sen kom jag till jobbet dagen efter och resten av den bara rann ut genom golvplankorna. När jag väl kom hem den kvällen hade jag ingenting kvar att använda och det blev te och mackor till middag och en kväll i soffan.

Detta trots att jag hade bestämt mig att verkligen göra något den här ggn. Jag vet inte vad det är med den här lgh, men det är som att den suger livet ur mig. Eller så är det mitt jobb. Kanske båda. Jag vill bara be allt dra åt helvete och dra nåt gammalt över mig. Ikväll har det varit samma sak, soffa soffa och åter soffa. Helja jävla kvällen. Jag blir så less på att må så här. Terapin har hjälpt lite, men det känns som att jag bara står och stampar på samma ställe. Jag är så trött. Så oerhört trött.

Jag lyckades i söndags! Inte ett enda steg mot närliggande kiosk blev det! Och idag stannade jag framför godisaffären på vägen till sjukgymnasten, men Jag Vände Och Gick Vidare. Kände mig som Bella i Breaking Dawn ;) Idag har jag även varit förbi mitt närliggande gym för att teckna ett nytt kort. Har ett kort sedan tidigare på ett gym som ligger längre bort, men jag tar mig aldrig dit så nu blir det ett nytt försök. Ja jag hoppas faktiskt att det ska göra skillnad att det ligger så nära.

Igår gick det däremot sämre. Det blev toffifee och små chokladbitar. MEN. Jag tänker faktiskt inte fokusera på det, för tack och lov har jag en ganska bra dag idag. Jag tror att jag kanske t.o.m har kvar en gnutta energi för att orka städa lite. Så att jag slipper fortsätta leva i den här stian som jag inte orkat göra något åt på evigheter. Man kan inte ens se min diskbänk längre. Så jag tror jag ska ta och ta tag i det nu.

Jaha, det här var ju en intressant dag. Jag sov mig igenom min väninnas födelsedagsfika, min tvättid, ja allt jag skulle göra idag i princip. Just nu sitter jag och håller på att gå i taket för att jag inte får gå och köpa godis. Eller nåt annat att äta. Har haft köksskåpsgenomgång i sinne för att se om jag har något jag kan tugga på. Håller på att bli galen. Det spritter i benen, armarna, fingrarna, tårna. Känslan är nästan som att jag har myror i hela kroppen. Hjärnan går på högvarv och jag vill bara gallskrika för att jag inte får äta något sött. Jag är så förbannad och just nu vill jag slå något. Hårt.

Ska det verkligen vara så här??

Jag har fått ett medel för att försöka få ner sötsuget och döda candidan, men jag har inte tagit det än. Varför det kan man undra, när jag vill bli av med det här och gå ner i vikt? Jag vet inte. Jag vet bara att något i mig inte vill sluta äta sötsaker och därför kommer jag inte för mig att ta medlet. Det är som en jävla blockad som stoppar. Är det så för tex alkoholberoende? För dem finns det ju antabus, men finns det de som inte tar det? För att det finns nån liten jävla röst som intalar dem att det inte är bra? Ursäkta mitt språk. Dags att sluta tror jag, är så förbannad att jag inte vet vad jag ska ta mig till.